Dugo Tjuven Det var en gĂ„ng en förskola dĂ€r alla barn hade varsin docka . Dockor var i olika fĂ€rger och olika form. Barnen tog med dem nĂ€r de sov, vilade eller behövde tröst. En morgon upptĂ€ckte barnen att flera dockor var borta. âMin duga Ă€r borta!â sa Ella. âMin ocksĂ„!â sa Amir. Barnen blev ledsna och oroade sig över vem som hade tagit dem. NĂ„gon viskade: âKanske en dugo tjuvâŠ" Max satt tyst i hörnet. Han var arg pĂ„ Amir. IgĂ„r hade Amir skĂ€mtat om Max klĂ€der, och det hade gjort honom frustrerad Nu ville Max att Amir skulle bli upprörd. Han tog flera dockor som fanns pĂ„ vila rummet och gömde dem i tvĂ€ttstugan. Fröken kom och sa lugnt: âVi letar tillsammans. Ingen ska behöva mĂ„ dĂ„ligt.â Max kĂ€nde sig nervös. Till slut sa han: ââDet var jag⊠som tog alla dockor,â sa han med darrande röst. Fröken tittade pĂ„ honom och sa: âMax, varför gjorde du det? âFör att Amir skĂ€mtade om mina klĂ€der igĂ„r,â âJag ville att Amir skulle bli ledsen. FörlĂ„t.â sa max âJag förstĂ„r,â sa fröken. âMen igĂ„r hade du kunnat prata med mig istĂ€llet. DĂ„ hade ingen behövt blir arg , och du hade inte behövt ta duggorna. NĂ€sta gĂ„ng kan du sĂ€ga hur du kĂ€nner istĂ€llet för att göra andra besviken.â Fröken pratade ocksĂ„ med Amir: âAmir, tĂ€nk om nĂ„gon skĂ€mtade om dina klĂ€der. Det skulle inte kĂ€nnas kul, eller hur?â âNej, inte alls,â sa Amir. Fröken hjĂ€lpte barnen att hĂ€mta dockor frĂ„n tvĂ€ttstugan. Alla fick tillbaka sina dockor . Max kĂ€nde sig lĂ€tt i kroppen . Han hade lĂ€rt sig att prata om sina kĂ€nslor istĂ€llet Ver mais