gör en bok omslag till denna Vilse Det var en sĂ„dan dĂ€r september dĂ€r luften fortfarande var varm, men trĂ€dens alla blad börjat skifta fĂ€rg. Solen lyste och det kĂ€ndes fortfarande som sommar trots att skolan precis börjat igen. VĂ„r klass 6C, var pĂ„ utflykt i skogen. VĂ„r lĂ€rare hade Ă„terigen tagit med oss pĂ„ en utflykt, trots att det inte gick sĂ„ bra förra gĂ„ngen. Den gĂ„ngen skulle vi gĂ„ en âgenvĂ€gâ, men det slutade med raka motsatsen. Vi gick inte pĂ„ en enda stig och det var grenar och löv precis överallt. Idag hade han tydligen hittat en genvĂ€g. Med oss pĂ„ utflykten hade vi en matsĂ€ck, vatten och sittunderlag. Vi skulle till skolskogen för att grilla och göra aktiviteter. Det gör vi varje Ă„r. Jag gick tillsammans med nĂ„gra av mina kompisar. Vi pratade om vad vi gjort pĂ„ sommarlovet, men ocksĂ„ hur mycket vi redan lĂ€ngtade efter nĂ€sta lov. Mina vita skor var helt nedsmutsade, men i Ă€rlighetens namn kanske det inte var bĂ€sta idĂ©n att anvĂ€nda mina nyaste skor idag. NĂ€r jag tittade pĂ„ mina skor sĂ„g jag att mina skosnören hade gĂ„tt upp och satte mig ned för att knyta skon. NĂ€r jag tittade upp igen var stigen framför mig tom. DĂ„ mĂ€rkte jag det. Jag var ensam Jag var inte chockad. Jag visste inte dock vad jag skulle göra. Jag fick inte panik. Jag fortsatte gĂ„ framĂ„t för att se om dem var lite lĂ€ngre fram. Men nej det var dom inte. DĂ„ fick jag Ă€ndĂ„ ingen panik. Jag satte mig ner och tĂ€nkte pĂ„ vad jag skulle göra. Jag tĂ€nkte tĂ€nkte och tĂ€nkte. Tillslut fick jag en idĂ©, jag ska bygga Ver mais